- Verkligheten jag porträtterar finns, men i en annan skala. Det har blivit mitt livsuppdrag att skapa dessa världar, att alla dessa idéer som vill komma ut från mig, faktiskt får bli till. Jag brinner för att inspirera andra att våga leva ut sina fantasier och att skapa något som inspirerar till att utmana ingångna tankebanor, att väcka frågor, säger Erik Johansson.

Frågor som här gäller både fotografiets tillblivelse och syfte. Var dras gränsen mellan de olika elementen i verkets komposition och hur korresponderar de? Var börjar tolkningen av den taktila verkligheten och var tar den digitala tekniken vid? Utgångspunkten för Johansson är att allas bild av verkligheten inte behöver överensstämma, den får vara unik för varje individ.

- Jag vill vara för fotografin vad bob hund är för musikscenen. Detta band som ser saker tvärtom och vars låttexter består av kombinationer av helt oväntade teman, så det normala får bli onormalt, med rätt att finnas.

Johansson driver en helt egen form av iscensatt fotografi där han i stor utsträckning arbetar med att bygga modeller. Materialen tar Johansson där han finner dem, konstruerar objekt av det han har runt omkring sig: Kartongrullar, mjöl, vatten och karamellfärg, eller varför inte lite kokosflarn för strukturens skull? Tillsammans bildar dessa analoga grundstenar bygget av de ting som figurerar i hans magiska inre värld: En ensam man bosatt i intet, ett träd på väg ner genom ett vattenfall av gräs, en väg som dras upp med en dragkedja. Allt byggt i liten skala där Johansson sedan använder Photoshop som en pensel för att sätta samman komponenterna till ett konstnärligt verk. Själv är han sedan unga år inspirerad av annan fotografi och surrealistiska konstnärer som Salvador Dali, Rene Magritte och M.C Escher samt Elsa Beskow och Sven Nordqvist för deras förmåga att berätta fantasieggande historier. En tradition han väl förvaltar med sina verk som ställer verkligheten på ända och får oss att undrande ställa den sinnesvidgande frågan: Varför skulle det inte kunna vara så här? Och om så är fallet, hur mycket annat omöjligt kan egentligen vara möjligt?