Upplevelsen av EPI var lika spännande som den var överväldigande. När lyssnaren väl vant sig vid den inledande vågen av ljud från Velvet Underground, kunde denne på mötesplatsen Dom höra undertonerna av Rhythm and Blues, improvisationer av free jazz såväl som den musikaliskt avantgardistiska och mystiska entonigheten hos kompositören LaMonte Young. EPI–spektaklet attraherade många besökare och drog till sig en hel del uppmärksamhet från media. Filmmakaren Barbara Rubin bjöd in poeten Allen Ginsberg att delta i eventet. Jacqueline Kennedy såväl som många tillhörande New Yorks konstsocietet bevittnade denna betydande kulturella upplevelse. Warhol uttalade sig om denna tid, ”Vi alla visste att något revolutionärt var på gång. Vi kände det på oss. Saker och ting kan inte se så här egendomligt och nytt ut utan att bryta någon barriär.”

Exploding Plastic Inevitable turnerade runt i USA från 1966-1967. På Poor Richard i Chicago, Illinois i juni 1966, gjorde filmmakaren och fotografen Ronald Nameth omfattande inspelningar av EPI under en veckas tid. Nameths inspelningar resulterade i en 18 minuter lång film och en installation bestående av fyra skärmar i kombination med musik av Velvet Underground och Nico. Det är Nameths fyr-projektions installation som återskapar Warhols EPI på Fotografiska. Utställningen inkluderar även ett urval printar av Nameth, från samarbetet med Warhols EPI.

Ronald Nameth har jobbat med film, elektronik, video och digital media från och med 1960-talet fram tills idag. Förutom Warhol, har Nameth samarbetat med flera nyckelpersoner inom de sköna konsterna såsom musikaliska innovatörer som John Cage och Terry Riley, fotograferna Aaron Siskand, Art Sinsabauagh såväl som många andra konstnärer och artister. Hans verk finns representerade i otaliga samlingar, inklusive the Museum of Modern Art i New York, Louisiana Museum of Contemporary Art, Musée d’Árt Moderne, Centre Pompidou, Paris, MACBA- Museum of Contemporary Art, Barcelona, and MUMOK- the Museum of Contemporary Art, Vienna.