I en tid då könsrollerna allt oftare överskrids undersöker Maria Friberg den manliga identiteten i sina verk, så som den åskådliggjorts i hennes mest kända serier Almost There från 2000 och The Painting Series från 2011. I Almost There möts vi av en grupp vita män klädda i kostym som flyter omkring i en pool. Deras homogena utseende antyder västerländskt patriarkat. Ett patriarkat är en social struktur som styrs av män. Männen som ligger i ett gytter verkar vara i 35-årsåldern, på höjden av sina karriärer. De interagerar inte med varandra, utan blickar ut i fjärran. Bilden antyder att de är rivaler och återger därigenom näringslivets tävlingsinriktade natur. Detta antyds även i verkets titel, Almost There. Ändå lyckas Friberg fånga männens sårbarhet, genom att skildra hur de kämpar för att hålla huvudet över vattenytan. Denna serie sammanföll med att dotcom-bubblan brast 2000 – 2001. Den mansdominerade it-industrin drabbades av förkrossande förluster efter kraftiga övervärderingar av aktierna. Kraschen fråntog otaliga män deras ekonomiska status. De befann sig helt plötsligt i en utsatt position, inte olik den som gestaltas i Almost There.

I båda serierna flyter figurerna omkring i en pool. I The Painting Series består dock vätskan av vatten blandat med bläck i olika färger. Metoden Friberg använt för att skapa The Painting Series är baserad på ett utförande som snarast kan liknas vid ”action painting”. Action painting refererar till en mansdominerad konströrelse vars metod bestod av att färg kastades eller droppades på duken, i motsats till att noggrant appliceras med pensel. I The Painting Series är det Friberg som är action-målaren. Här har hon placerat sin kamera under en stor glasskiva. Hon instruerade därefter sina assistenter att hälla bläck på glaset medan männen intog olika positioner och utförde en ”improviserad koreografi”. När Friberg talar om arbetsprocessen kring denna serie påpekar hon: ”Liksom actionmåleriet hos konstnärer som Jackson Pollock, eller Yves Kleins monokromer, är dessa bilder ett direkt resultat av en målande handling”.

Manlig sårbarhet utgör fokus i de flesta av Fribergs verk, vilket syns i båda dessa serier. Dessutom är ofta vatten det underordnade elementet. Detta är tydligt i både Almost There och The Painting Series, men även i videoverket Blown Out från 1999, i vilket en till synes hjälplös man rör sig runt i strömt, skummande vatten. I dessa verk utgör vattnet ett slags kanal för naturens krafter. Dess styrka gör männen ödmjuka och blottar deras känslighet. Vattnet för även tankarna till livmodern, dopet eller pånyttfödelsen; en nystart eller övergång. Detta understryks ytterligare i Fribergs stillbilder, där den fostervattenslika vätskan som omger männen skapar ett meditativt rum för eftertanke.

Till skillnad från Almost There är dock inte alla figurer i The Painting Series män. I The Painting Series #2 och #3 är det konstnären själv som är avbildad. Här kan vi se en utveckling; Friberg har inträtt i verket. Hon bär också affärskostymen i dessa färgstarka bilder. Trots att kvinnor har burit kostym sedan slutet av 1960-talet identifierar vi vid en första anblick Friberg som man i dessa bilder. Hon låter således manliga attribut prägla sin kvinnliga gestalt, som i Painting Series #2 där Maria Friberg håller i ett litet barn och därigenom sträcker sig långt bortom den stereotypa bilden av en madonna. Friberg rör sig här i båda könsrollssfärerna och kommenterar därmed visuellt den ökade rörligheten mellan manlig och kvinnlig identitet.

Biografi

Maria Friberg (f. 1966) har ägnat en stor del av sitt konstnärskap åt att undersöka den manliga identiteten i vår tid. Hon har varit aktiv sedan 1990-talet men det var först 1995 hon blev intresserad av att fotografera män. Friberg växte upp i ett matriarkalt kollektiv i Östra Göinge, där kvinnor förvärvsarbetade medan männen främst ägnade sig åt att sköta hemmet. De manliga förebilderna från Fribergs uppväxt påminde överhuvudtaget inte om de män hon senare skulle komma att fotografera.

Hennes resa in i kostymernas värld skulle börja många år senare, under ett lunchmöte med en samlare som hennes gallerist hade arrangerat. Vid en första anblick uppfattade Friberg samlaren som en stereotypisk affärsman i kostym och slips. Då visste hon inte att detta möte skulle bli avgörande för hennes fortsatta konstnärskap. Friberg fascinerades av mötet:

Han var väldigt öppen. Han berättade att han spelade flera olika roller, både hemma och i sitt arbete. Han betraktade sitt liv som ett rollspel. Jag överraskades av att jag upplevde honom så pojkaktig. Han berättade mycket för mig, antagligen för att jag är en konstnär och inte del av hans vanliga umgänge. Jag fascinerades av att höra att han hade ett speciellt förhållande till sin garderob. Han medgav att kläder var av största vikt för honom i de roller han spelade. Efter detta möte började jag lägga märke till affärsmän. Jag blev nyfiken på dem och ville studera dem närmre. – Maria Friberg

Maria Friberg tillhör den andra generationens postmoderna konstnärer i Sverige, av vilka många avhandlar könsroller i sina verk. Hennes föregångare, som inledde sina karriärer under 1980-talet, inkluderar bland andra Annika von Hausswolff, Maria Miesenberger, Annica Karlsson Rixon och Lotta Antonsson. Deras tidiga verk speglar en tid av kvinnlig styrka och frigörelse. De fann sin inspiration i en dynamisk grupp amerikanska kvinnliga fotografer, vilkas postmoderna konstutövning tog form under 1970- och 80-talen. Bland dessa kan nämnas Cindy Sherman, Carrie Mae Weems och Sherrie Levine. Maria Friberg finns idag representerad på bland annat Moderna Museet i Stockholm, KIASMA i Helsingfors, National Women in the Arts i Washington DC och The Museum of Fine Arts i Boston.

Curator/texter: Michelle Marie Roy