När han fick en fråga om dessa arbeten i en intervju förklarade Corbijn att han var imponerad av hur konstnärer konfronterade den tomma duken. Han beundrade det faktum att dessa målare ”skapade någonting som återspeglade en kamp”. Detta skildras övertygande i Corbijns fotografi av Gerhard Richter, där konstnären vänder ansiktet bort från kameran mot den avslutade målningen. Här har konstnären gått segrande ur kampen. Det intressanta med denna bild är att den är ett ”antiporträtt”. Vore det inte för bildtexten skulle vi vara osäkra på vem den porträtterade är. Richters identitet är endast antydd. Att sudda ut eller fördunkla ansiktet på den avbildade personen har varit ett utmärkande drag för Corbijns arbeten ända sedan början av hans karriär, till förtret för många tidningsredaktörer.

Skalat av allt oväsentligt

Utställningen innehåller också starka bilder av den nyligen bortgångne modedesignern Alexander McQueen, musikikonerna Iggy Pop, Patti Smith och Tom Waits samt underbart avslöjande porträtt av Al Gore och Nelson Mandela. Här har Corbijn skalat av allt oväsentligt från bilden. Kompositionerna är okomplicerade och motiven ofta centralt placerade. Dessutom finns det inslag eller gester som antyder identiteten på den avbildade personen.

Corbijn har förenklat sin teknik samtidigt som han varit den analoga traditionen trogen. Han arbetar fortfarande med svartvit film, men använder sig däremot inte längre av assistenter eller konstgjord belysning. I stället fotograferar han spontant, utan omfattande planering och i naturligt ljus. En arbetsmetod som går tillbaka till hur han arbetade under 1970- och i början av 1980-talet. I de resulterande monumentala porträtten kontrasteras Corbijns avskalade estetik mot den intima skildringen av de avporträtterade personerna. Denna kontrast skapar en visuell spänning i bilderna.

London lockade

När Corbijn var drygt tjugo år flyttade till London, lockad av stadens framväxande New Wave-musikscen. I London gjorde han sig ett namn med fotografier för tidningen New Musical Express. Corbijn var vid den här tiden inte bara fotograf, utan skapade även den visuella imagen för band som Depeche Mode, Joy Division, New Order och U2, bland andra. Senare började han regissera musikvideor för artister som Nirvana, Coldplay och Johnny Cash.

Under senare år har Corbijn börjat regissera spelfilmer. Hans debutfilm Control från 2007 vann priset för bästa europeiska film vid filmfestivalen i Canne. 2010 hade hans senaste film, actiondramat The American med George Clooney i huvudrollen, premiär. Vid sidan av regisserandet har Corbijn fortsatt att fotografera. Genom åren har han ställt ut på prestigefyllda institutioner som Photographic Resource Center i Boston, Deichtorhallen i Hamburg, Foam i Amsterdam och Kunsthalle i Wien. Som fotograf har Corbijn arbetat självständigt sedan 2002 och tagit porträtt av kreativa personer som han beundrar. Ett urval av dessa bilder utgör fokus för utställningen Inwards and Onwards.

Curator Michelle Marie Roy

Utställningen presenteras i samarbete med FOAM.