Somliga anstränger sig mycket för att finna lyckan, och kanske är det den främsta orsaken till olycka. Lycka är som sand – den glider oss lätt ur händerna. Om vi söker på fel ställen kan man vara ganska säker på att bli besviken, deprimerad och frustrerad. I dagens sekulariserade och kommersialiserade samhälle söks ofta lyckan i ting. Kan jag bara köpa det, resa dit, bo där, renovera, tjäna mer pengar, få en bättre karriär, ja då blir livet så bra; som ett beroende där tillfälliga lyckoinjektioner ständigt måste intas. Dessa korta lyckorus försvinner sedan lika snabbt – och måste återigen fyllas med en ny injektion.

Peter Hoelstads och Joanna Ågrens figur i detta projekt gestaltar dessa tankegångar. I sitt sökande befinner sig karaktären konstant på nya platser i världen. Han skaffar sig till synes olika yrken, anpassar ibland sitt yttre till omgivningen för att passa in, objekten i händerna som han så hårt håller i för att inte förlora är i nästa stund utbytta mot nya. En konstant strävan efter förändring, nya erfarenheter, nya kläder och nya ting att äga. Ibland gör det honom lycklig och ibland ser det ut som att det inte gick så bra. Ensam står han där och undrar varför det är som det är, och alltid har han sig själv som sällskap.

Projektet började som ett samarbete mellan kollegor. Peter Hoelstad fotograferade mannen i en studio mot en vit bakgrund. Sedan retuscherades bilderna ihop med olika bakgrunder och detaljer från skilda delar av världen. Han fick resa till New York, Chicago, Mallorca, Kongo-Kinshasa, Kenya, Burkina Faso, Nykvarn och Stadsgårdskajen. Bilderna fick växa fram i datorn under projektets gång. Stillbilderna sattes ihop till en film på sju minuter. Övergångarna mellan bilderna sker med så kallad morphning, en effekt som ger en smidig och surrealistisk effekt. Filmen går i en loop, där det inte finns en början eller slut, han återkommer så småningom alltid till sin ursprungliga plats.