Genom sitt konsekventa och magiska bildspråk har Wågström under lång tid byggt upp ett hedervärt renommé i fotografiska kretsar. Han är en iakttagare av både det synliga och det osynliga – och skapar därigenom det oväntade.

Wågström säger själv att han alltid velat undersöka det inåtvända, kraften som går inåt. Han ser sina bilder som en berättelse med existentiell underton om det universella i människans villkor.

Utställningen består av tre serier som på ett sinnesvidgande sätt reflekterar varandra. Nackar, moln och utsikter ställs sida vid sida i olika format, men andas ändå samma språk. Plötsligt löper ett veck i gammelmans nacke samman med ett molnstråk, som i sin tur spelar på samma sträng som fotspåren av två kvinnors möte i snön.
Allt hänger ihop. Effekten blir en meditativ allmänmänsklig reflektion över allas vår tid på jorden.