Viviane Sassen (f. 1972) är en fotograf som i utställningen UMBRA skapar sådana platser och möten, som bjuder in betraktaren att själv fylla bilden med sin historia, sina associationer, att bli medskapare i hennes ytterst personliga verk. Att så tydligt visa sig själv med val av utgångspunkt, och samtidigt öppna upp för delaktighet är en sann konst, en konst Sassen behärskar till fullo. Generöst, modigt, tankeväckande och sinnligt abstrakt fångar hon former, skuggor, mönster som leder vidare…

– Det är svårt att förklara denna fascination för former men det har att göra med hur min hjärna fungerar. Att jag gör om 3D till tvådimensionellt. Ända sedan jag var barn har jag laborerat med att flytta perspektiv. Till exempel det där klassiska trickset att man håller för ena ögat för att sedan byta, blinka och då uppleva hur objektet byter position, fram och tillbaka. Jag har alltid varit intresserad av kroppsformer, av kroppen som skulptur. Stod som liten ofta framför spegeln med en stor handduk och fann nya former som jag registrerade, sparade i mitt huvud och nu tar fram i mitt arbete. Det är den där blicken som jag sedan bara tagit med mig in i fotografiet som teknik, berättar Viviane Sassen engagerat.

Hon är en nederländsk fotograf baserad i Amsterdam. Med stark internationell karriär rör sig Sassen ledigt mellan konstnärliga projekt och uppdrag som modefotograf. Hon är känd för sina abstrakta verk där hon gärna använder sig av kroppar som bildar formationer och väljer ofta att arbeta i det Afrika där hon växte upp. Här rör hon sig med självklarhet tydligt bort ifrån stereotyperna och bidrar härigenom till att även betraktaren lyfter sin blick för det universella som bor i det unika.

Utställningen Umbra är ett inlån från Netherlands Fotomuseum som väl fyller salen på Fotografiska där åtta sviter med stillbild, video, ljusinstallation och ljud bildar en mycket stark upplevelse som får betraktaren att både vända sig inåt och söka sig utåt. Alla växer vi av att ibland byta perspektiv.

– I utställningen UMBRAframträder Viviane Sassens fascination för form och innehåll som ofta gränsar till det abstrakta. Klara färger kontrasterar djupa skuggor, inte bara som fantasieggande former utan även som en metafor för livets mörka sidor. Skuggan får stå som en symbol för det mänskliga psyket – våra innersta rädslor, begär och behov av beskydd. Vi på Fotografiska är mycket glada över att kunna ge våra gäster denna berikande möjlighet, berättar Johan Vikner, Utställningsansvarig på Fotografiska.

För Sassen fortsätter barndomsdrivet att se livet ur olika perspektiv.

– Jag vill inte berätta för mycket utan ge människor möjlighet att möta något i dem själva. I Umbras skuggor spelar mycket av det som annars anses viktigt ingen roll, här ges utrymme för fria tolkningar. Jag har svårt för när något anses som definitiv sanning, det finns alltid två sidor av myntet så det gäller att allt får finnas på en gång.

Fotnot: Umbra betyder ”den del av skuggan dit ingen rät linje från ljuskällan når”.